När en sommartjej på mitt jobb i somras frågade mig hur gammal jag var (själv var hon 17) och jag svarade ''snart 21'' insåg jag hur vuxet det lät. Mina vänner och bekanta förlovar sig, flyttar ihop eller skaffar barn. Bara det senaste året har jag säkert fler än 7 st bekanta som förlovat sig och en har till och med gift sig. Händer inte det skaffar de hus. Men jag då? Är jag inte vuxen, eller vad är jag egentligen? Jag pluggar visserligen, men sitter själv i lägenheten en lördagskväll och tittar på gokväll. Jag är präktig och lagar matlådor och går och lägger mig i tid, för att inte vara för trött dagen därpå och vaknar därför kl.7 en lördag, superpigg.  Jag har sparkonto och icakort, det är väl bara en tidsfråga innan jag börjar pensionsspara... Vad hände egentligen med tonåringen i mig, var är ''rebellen'' som man ska vara under tonåren, hon som är ute för länge och har pojkvänner hit och dit.

Ja, jag misstänker en liten ålderskris här.