Fasiken vad glad jag är att hurtbullen hoppade fram. Jag orkade nämligen runt 5-kilometersslingan utan att stanna! Jag är sjukt stolt, det är nog första gången i hela mitt liv som jag har sprungit så långt ( ja, jag är inte speciellt vältränad), och det känns faktiskt helt underbart nu efteråt.

Jag tänker faktiskt belöna mig nu, nämligen med tomatsoppa och så tänkte jag baka matmuffins =)

bildkälla

Har aldrig gjort tomatsoppa förut, så det ska bli spännande...

Idag är det verkligen höst, typ 4 grader varmt. Och självklart ska då hurtbullen i mig vakna så nu sitter jag här i underställ och träningskläder laddad för en joggingtur.

Eh, ja. Laddad var ordet. Inte. Varför ska det vara så jäkla svårt att ta sig ut på en löprunda? Jag vet att jag behöver det, jag vet att jag mår bra av det och framför allt vet jag att det är grymt skönt efteråt. Så varför tar det emot så?